|
 |
 |
Trots att Hizumi, Karyu, Zero och Tsukasa verkar oböjliga, närmast kompromisslösa, när det gäller deras visioner lyckas de med Mirror , bandets nu Europa-aktuella (andra) fullängdare, överraska. DAMNED , albumets första låt, sköljer över mig likt en obehaglig kalldusch och får ungefär samma effekt, en tystlåten ångvält som vågar sig fram från ingenmansland bara för att köra över mig utan pardon. Kvar står jag som ett gigantiskt utropstecken, ändå frågandes, med gigantiska pupiller och smilbanden uppe vid tinningen. Vad i !”#¤%&? var det där?
Nog för att D'espairsRay kunnat leverera tidigare, men Mirror sätter verkligen en helt ny standard. Inte bara för bandet, utan genren och inte allra minst branschen i stort. Bara det inledande spåret lägger ribban så pass högt att det känns tveksamt om någon, någonsin, höjer den igen – det gäller även D'espairsRay själva. Härifrån trodde jag att det skulle gå utför, bättre än så kunde det gärna inte bli. Det blir det. Mirror är en platta som är så pass jämn att Scarlett Johanssons hy skulle te sig gropig vid jämförelse, så pass genomarbetad att de spår som sticker ut aldrig petar dig i ögat utan bara finns med för att bädda om övriga i behaglig variation - det är lagom vågade stilexperiment som visar på pondus. Det är mycket som gjorts rätt: inget känns överflödigt, allt känns välavvägt och förföriskt energiskt, inget känns halvhjärtat. Och nästa gång någon frågar om tidens melodi vet jag exakt vad jag ska svara: KALEIDOSCOPE, Kogoeru Yoru ni Saita Hana, Closer to Ideal och alla andra spår som D'espairsRay trycker ner i min strupe.
RECENSION SKRIVEN AV MATTHIAS ZACHAU
Betyg: 
Besök D'espairsRays officiella hemsida
Tillbaka
|
|
