Det här är första gången bandet är i Sverige. Innan har de ändå turnerat flitigt i Europa och detta är deras tredje Europaturné.
-Vad gäller Sverige kan jag inte säga att jag visste något innan. Jag vet inte vad det skulle kunna vara, svarar Hizumi på den inledande frågan. Samma sak gäller Tsukasa, men efter en liten stunds funderande kommer de båda fram till tundra och Skandinavien. Självklart känner de till sina fans här.

På frågan om de hade några personliga förväntningnar inför att komma till Sverige svarar Tsukasa genast:
- Få chansen att äta god svensk mat.
- Att det är svalt och inte för torrt för rösten, fyller Hizumi i för sin egen del.
Följdfrågan på om Tsukasa haft tillfälle att äta svensk mat leder till en smått underhållande diskussion.
- Vi var ju på klubb Shibuya igår och där åt vi också, men det var väl stekar mest, säger Hizumi.
- Fast någon sa att det var svenskt, fortsätter Tsukasa.

Båda funderar vidare ett tag och Hizumi säger att han såg något som såg ut att kunna vara svenskt. Tolken flikar snabbt in att just det var mexikansk mat. Alla skrattar.
- Men vad är svensk mat egentligen, undrar Hizumi nästan uppgivet och blir given exemplet köttbullar och potatis. Tanken på en köttbulle verkade vara lite svår att greppa. När sedan potatis i Sverige liknades vid ris i Japan utbrister Hizumi med förvånad röst:
- Det var därför det var så mycket potatis igår. Det var ju sjukt mycket!
Sedan övergår samtalet till handla mer om bandet i sig och mötet med fansen. Utomlands är det kanske inte så många som förstår japanska och det kan leda till kommunikationssvårigheter.

Upplever bandet det som en klyfta?
- För det första känner vi inte av att det skulle finnas någon klyfta eller barriär mellan oss och de utländska fansen. Kommunikationen fungerar genom musiken. Om tillfället ges kan vi väl ändå tänka oss att släppa sånger på engelska, samtidigt som vi inte eftersträvar att göra precis allt för att bara anpassa oss.  

Vad förväntar de sig då av kvällens spelning?
- Vi hade ju en signering tidigare idag då stämningen var speciell. Den var nästan feberlik, och jag hoppas och skulle bli väldigt glad om den stämningen kommer till liv igen under spelningen ikväll, svarar Hizumi.

Ni bildades 1999, snart åtta år sedan nu. Vad skulle ni säga är den största förändringen bandet har gått igenom?
- Mycket i vår musik har förändrats men också vårt sätt att leva. Tidigare pratade vi inte med varandra om annat än det som hörde till bandet, men nu på senare tid delar vi även våra privatliv, och vi kan prata om väldigt många olika saker tillsammans.

Vad är den personliga drivkraften bakom bandet? Vad gör att ni fortsätter med det?
- För min del, allt sedan jag var liten, har musiken stått i centrum och för mig känns det som om det inte finns ett annat liv att leva än det här. Sen om jag skulle bli rik på kuppen är väl det inte fel heller, men jag lever främst för att jag vill fortsätta göra musik. Jag älskar musiken, avslutar Tsukasa med.
- Vad kan jag säga då? Dels tror jag att det finns en plats för oss som band att sträva efter, ett mål, som jag är en del av, dels för hålla balansen i mitt inre, i min själ. Genom musiken kan jag skriva och sjunga av mig alla mina känslor som jag bär inom mig. Det är nog det här som får mig att fortsätta. Tiden innan jag var med i något band var jag nämligen den sortens barn som inte släppte ut mina känslor. Man skulle kunna säga att bandet har blivit min räddning.

Hur skulle ni beskriva bandet med ett ord, utan att nödvändigtvis använda en genre?
- Oj, det är en lite svår fråga det, kommenterar Hizumi efter att både han och Tsukasa suttit tysta.
- ”D'espairsRay” är väl det bästa svaret på det, kommer slutligen Hizumi fram till.

Bandet som under årens lopp behållit sin kärna fortsätter att utvecklas mot sitt fulla potential där musiken utgör målet och meningen i livet för dess medlemmar. Fansen som kommer att följa med på resan är många och förhoppningen är att den åter bär till Sverige.

TSUKASA, D'ESPAIRSRAY


HIZUMI, D'ESPAIRSRAY